TT:s Språkdag har sedan mitten av nittiotalet lockat språkintresserade med föreläsningar och diskussioner om aktuella ämnen i språket. Årets upplaga hölls i Myntkabinettet mitt emot slottet i Stockholm. Salen var fullsatt med journalister och kommunikatörer från hela landet när författaren och journalisten, tillika dagens moderator Gabriella Ahlström drog igång evenemanget.

Ahlström berättar om förra årets Språkdag när ordet ”hen” var en het potatis. Ungefär hälften av dem som närvarande då trodde att ordet skulle få ett visst genomslag. Vilket det möjligen har fått.

 

Hur maktens språk påverkar

Camilla Eriksson, talskrivare och retorikkonsult på Retorikiska påbörjar föreläsningarna med ämnet Maktspråket. Hon har inte haft några större svårigheter att illustrera karaktärsdragen i makthavarnas språkbruk, samtliga hennes exempel kommer från de första 43 minuterna av den senaste partiledardebatten. Eriksson går till grunden med inte bara vad politikerna säger utan även psykologin bakom. Varför vi åhörare reagerar som vi gör. Hon talar lika mycket om kroppsspråk, rytmik, dialekt och framförande som själva orden i sig.

Efter föredraget får både publiken och moderatorn möjlighet att ställa frågor. Gabriella Ahlström undrar om hon anat några trender inom retoriken.

 

Flera bimbor, bimbosar eller bimbos?

Hotet från engelskan var rubriken när Patrik Hadenius, chefredaktör på Språktidningen, pratade om anglicismer. Ett ämne som uppenbarligen engagerade många på plats. Patrik Hadenius listade flera engelska ord som letat sig in i svenskan. Bimbo, date, spinning och roll-up, var några exempel som han resonerade kring. Hur orden bör anpassas, böjas och vilka svenska alternativ som finns. Kan ordet roll-up att slå ut det gamla svenska ordet vepa? Om vi säger ”bike” istället för cykel riskerar vi då att förlora ett ord och en koppling till vår historia, frågar sig Hadenius och får omedelbart svar på tal från en medlem av publiken:

– Ordet cykel slog ju ut velociped. Historien är full av utslagna ord.

Hadenius sammanfattar sin åsikt som att enstaka låneord och betydelseskiftningar i huvudsak är språkligt och kulturellt oproblematiskt men att det finns en större fara. De sammanhang där engelskan fullständigt slår ut svenskan.

Engelskan tar över och gör oss dummare

­– Vilket språk sjunger man på om man vill vara framgångsrik i programmet Idol, frågar han aningen retoriskt och berättar att över 85 procent av avhandlingar på svenska högskolor numera skrivs på engelska. Det vetenskapliga samfundet håller helt enkelt på att byta språk till engelska

Samma sak inom EU. Svenska politiker och tjänstemän använder sig i stor omfattning av engelska istället för att nyttja tolkar. Många svenska företag byter koncernspråk till engelska.

Hadenius säger att detta är ett underskattat problem, att man väljer engelska oreflekterat. Vi uttrycker oss sämre på engelska än vi tror. När vi måste anstränga oss mer på själva orden blir texten lidande. Engelska är inte alltid lika uttrycksfull för svenska situationer och sammanhang. Vi tappar i argumentationsförmåga och framstår som dummare. Dessutom sänks statusen på svenska språket misstänker Hadenius.

 

Tomas Bodström om språket som jurist, politiker och författare

Under sin karriär som jurist, politiker och senast som författare har Tomas Bodström fått ett brett perspektiv på språket. Alla områden med en egen kultur i språkbruket.

Som advokat väljer han noggrant sina ord. Som exempel använder han värdeladdningen i ordet ”lögn”.

– Jag har aldrig haft en klient som ljugit. Däremot har jag varit med om att min klient har misstagit sig eller lämnat felaktiga uppgifter. Det är bara motparten som ljuger, säger han skämtsamt.

– Sakframställan ska låta objektiv men får absolut inte vara det. Den advokat som är objektiv gör inte sitt jobb. Man ska inte ljuga men tanken är att det ska låta torrt och objektivt. Man kryddar med tidpunkter och annan fakta för att få det att låta som en saklig beskrivning, säger Bodström

Han menar att dagens lagstiftare satsar på att språket ska bli lättförståeligt men att många jurister fortfarande använder ett olämpligt språk som är svårt att tolka.

– Alla bör förstå. Framför allt den som döms.

 

Bodström berättar att man som politiker ofta ställs till svars för situationer man inte kan åtgärda men att det såklart inte är något man kan säga när journalisterna ställer sina frågor. Vad säger man då?

– ”Det är upprörande. Vi ska vidta alla åtgärder som behövs och vi ska göra det nu.” Och så slår du kanske näven i bordet också, parafraserar Bodström.

 

Inom EU och andra internationella sammanhang används ett mycket artigt och diplomatiskt språk. Bodström säger att han begick flera misstag.

– I möten med asiatiska länder kunde man inte säga något negativt. Då var mötet över, säger han och berättar att det tvärtom gick bra att vara väldigt rak gentemot USA.

– De som använder ett kryddat språk får skit för det. Det är tråkigt, svarar han på frågan om politikerna är för försiktiga. Som exempel på en politiker med ett kul spåkbruk nämner han Jan O. Karlsson som kallade George Bush för jävla Texas-gubbe.

 

Det är ingen slump att Bodströms skönlitteratur utgår från juridiken.

– Jag skriver om det jag kan, säger han och berättar att han ofta repeterar det han skrivit högt för sig själv.

– Det går hur bra som helst att prata fritt på gator och torg nu för tiden. Om ni ser mig prata med mig själva kan det vara så att jag inte alls talar i telefon.

 

Vad tar du med dig från idrotten till skrivandet?

– Skit i recensionerna. Det går inte att sitta och tänka på det när man skriver. Man är ingen teflonmänniska men alla offentliga personer, utom kungahuset, har valt det själva.

 

”Skrikande stympad människotårta”

Mats Landqvist, docent och lektor vid Södertörns högskola, talade i ämnet ”Rasism och språket”. Han berättade bland annat om den osäkerhet som många känner inför ämnet, vilka benämningar är lämpliga och varför är vissa andra ord kränkande.

I sin forskning har han utvärderat flera av de rasistsymboliska debatter som förekom under 2012. Tintin, Lilla Hjärtat, Pippi och tårtkalaset på Moderna museet där kulturministern skar i en tårta föreställande en svart kvinna. Landqvist visar hur ordval och terminologi skiljer sig mellan media, kritiker, ministern och konstnären.

 

Från förorten till Svenska Akademien – när slangen blir svenska

Dagen avslutades med det underhållande panelsamtalet ”Gentrifiering av slangen” med hiphopartisten och debattören Douglas ”Dogge Doggelito” Léon och Ylva Byrman, doktorand i svenska vid Göteborgs universitet.

Dogge skrev 2004 boken ”Förortsslang” tillsammans med språkforskaren Ulla-Britt Kotsinas. I den beskrivs den invandrarslang som används i många av Sveriges förorter. Vissa av bokens slangord, till exempel keff och guss, har därefter letat sig in i Svenska Akademiens ordlista.

– Guss, vilken överlevare alltså, säger Dogge. Språket kommer alltid att förnyas och utvecklats. Så har det alltid varit. I min erfarenhet är det de ord som går att försvenska som blir överlevare i svenska orddjungeln. Om de blir tillräckligt svenskklingande.

 

Ylva Byrman har en annan uppfattning om vad som krävs av slangord för att bli en del av svenskan.

– Det vi uppfattar som svenskt förändras över tiden. Tyvärr är det inte invandrarnas ord som slår igenom. Engelskan påverkar vårt språk mycket mer eftersom det är ett språk med högre status.

 

Dogge säger att slangen ofta är rasistisk och sexistisk vilket kom som en överraskning för vissa som läste hans bok.

– Vissa var inte förberedda på det. ”Jaha, betyder det där kuk?!”, säger han och skrattar. Vi hade en diskussion om vi skulle ha med de här jobbiga orden. Men det är ju de som är slangen.

Byrman fortsätter.
– Slang är en del av språket. Många som jobbar med språk tror att slangen är utarmande, säger hon. Det finns ett guldålderstänkande hos vissa. Att det man lärde sig på mellanstadiet var den korrekta, riktiga svenskan.

Trots en defensiv språkvård kommer låneorden ändå att användas.
– Det går inte att normera bort en språkförändring.

 

Text: Josef Mann
Foto: Leif R Jansson / TT